Fibromyalgi

av Robert Olin, Professor em. Stockholm

Fibromyalgi (FMS) är ett komplicerat smärttillstånd som haft många förnedrande benämningar, t ex SVBK (sveda-värk-bränn-käring), käringvärk eller klimakteriekäring. Enligt internationella uppskattningar är 2-4% i vuxenbefolkningen drabbade (under senare år har tal t o m över 10% nämnts). Ca 90% är kvinnor, men andelen män kan komma att visa sig vara större; det anses ofta omanligt att klaga över värk i hela kroppen. FMS kan debutera i alla åldrar, således också hos unga människor, men diagnosen är mindre väl känd bland barnläkare. Sjukdomen är långvarig, ofta livslång – även om den lindras i högre åldrar – och det finns ännu ingen effektiv behandling.

En del FMS-patienter klarar att fortsätta att arbeta, andra endast delvis och då under förutsättning att arbetet är anpassat (lätt, rörligt, omväxlande och ej psykiskt påfrestande). En del patienter saknar arbetsförmåga i varje tänkbar form av yrkesverksamhet.

Symtom vid FMS Huvudsymtomen vid FMS är utbredd (generell) ständig värk i kroppen samt onormal kraftlöshet/trötthet. Många andra symtom är vanliga, t.ex. ofunktionell sömn, stelhet, huvudvärk, yrsel, domningar, magtarm-, andnings-, urinerings- och hjärtrytmrubbningar, feberkänsla, hud- och slemhinnesymtom, allergi, dimsyn samt neurokognitiva problem som närminnes- och koncentrationssvårigheter, ljud- och luktkänslighet liksom försämrad förmåga att sortera och värdera inkommande sinnesintryck – en oväntad telefonsignal eller ett besök på ett varuhus kan utlösa en påtaglig försämring med ökad värk, trötthet osv. Sekundärt kan tecken på psykisk instabilitet ses, men en separat depressionssjukdomsbild är relativt ovanlig. Medicinska undersökningar – laboratorie- och röntgenundersökningar är normala.

Enligt tidigare teorier ansågs FMS vara en reumatisk sjukdom men bevis för detta saknas. Under 80-talet var den förhärskande uppfattningen att FMS var en psykisk/psykosomatisk sjukdom. Värken ansågs t ex vara uttryck för "själens smärta". Detta synsätt stöter man fortfarande på inom vården. Men i senare års kartläggningar har man vid noggrann granskning av berörda patientgrupper inte kunnat påvisa några tydliga skillnader mellan FMS-patienter och normalbefolkningen.

Ständig smärta kan vara en mycket stark signal till vilken man inte kan förhålla sig oberörd. Smärtupplevelsen har tidigare trotts bero på skador i muskel- eller andra vävnader. Under senare år har man funnit att så inte är fallet. I stället är forskare i stort sett eniga om att upplevelsen orsakas av att hjärnan har blivit smärtöverkänslig (sensitiserad) varför den feltolkar signaler från kroppen; en lätt rörelse eller beröring uppfattas som en intensiv smärta. Men smärtan sitter alltså inte där den känns!

Hur ställs FMS-diagnosen? Enligt internationella kriterier (ACR-90) ställs diagnosen genom att man vid ett förhållandevis lätt tryck finner minst 11/18 smärtande punkter på fastställda lokaliteter på kroppen. Kroppssmärtan ska ha pågått i minst 3 månader. FMS är en självständig diagnos accepterad av WHO och Socialstyrelsen. Den kan således förekomma parallellt med andra diagnoser, t.ex. med reumatoid arthrit (en kombination som inte är ovanlig).

Den internationella forskningen har således successivt kunnat visa att FMS inte är en perifer muskelsjukdom. Symtomen tycks istället bero på komplicerade störningar i kommunikationerna mellan såväl nerv-, hormon- som immunfunktioner. Flera av dessa skiljer sig tydligt från dem man kan iaktta vid en depression.

Sjukdomens orsaker är troligen många. I bakgrunden finns sannolikt ärftliga faktorer men också tidigare fysiska eller psykiska traumatiska händelser, miljöexpositioner, överkänslighetstendens liksom en högpresterande personlighetsläggning kan vara av betydelse. Även omständigheterna vid själva insjuknandet skiftar: vanligast är att ett lokalt avgränsat smärttillstånd, t ex tennisarmbåge – som ofta kan sättas i samband med arbetsbelastningar – föregår FMS-insjuknandet. Men det kan också utlösas i samband med en vanlig infektion, en operation, ett trauma eller en psykisk kris.

Synpunkter på behandling vid fibromyalgi

1.     Minska stress
Fibromyalgi är sannolikt inte en stress-sjukdom – men har man ådragit sig fibromyalgi måste man minska såväl fysiska, t ex belastningar, som psykiska stressorer. Alltså: Se över livssituationen!

2.     Smärtlindring
"Vanliga" smärtmediciner/värktabletter gör ingen nämnvärd nytta – men de kan i stället ge biverkningar och t o m beroende. Undvik alltså!
Men nyare smärtmediciner – som Tradolan eller Nobligan – kan ge lindring för en del fibromyalgipatienter.

3.     Sömnförbättring
S k antidepressiva i låg dos kan för en del fibromyalgipatienter ge en djupare och mer utsövande sömn. Observera att denna typ av läkemedel inte ordineras av psykiska skäl utan därför att det är känt att den kan förbättra nattvilan och därmed kroppens återhämtning.

4.     Värme, vattenbassäng, avslappning, kroppskännedom, försiktig stretching m m kan ge tillfällig lindring.

5.     Försiktig konditionsträning, om möjligt dagligen. Promenader, helst pÃ¥ mjukt underlag, är bra.

Men om värken hela tiden ökar mÃ¥ste man se över sitt program. 

Litteratur:
Olin R, Schenkmanis U: Våra nya diagnoser.Gothia Förlag.Kommer under 2001.
Henriksson K G, Bengtsson A,m fl : Fibromyalgi och kronisk muskelvärk – orsak,diagnostik och behandling.Astra Läkemedel 2000.
Bennett R M: Emerging Concepts in the Neurobiology of Chronic Pain: Evidence of Abnormal Sensor y Processing in Fibromyalgia.Mayo Clin Proc 1999; 74:385-398.